En ganska så bra dag idag.
Jag är glad!
Det är faktiskt himla skönt att inte ha någon pojkvän när det är alla hjärtans dag. Då kan man utan att känna sig dum skita totalt i denna värdelösa ”högtid”. Och det har jag gjort idag, jag har inte överhuvudtaget tänkt på att det är alla hjärtans dag idag, inte förrän alldeles nyss. Jag har heller inte ägnat Honom en endaste tanke.
Ha, känn på den du. Du är glömd. Inte saknad. Hur känns det?
För mig känns det i alla fall ganska… befriande…

Man blir på sånt bra humör när man är glad. Jag får väl tacka Gullan, Amanda och Sara för det: tack!

Det var någonting jag skulle skriva här. Det var därför jag satte mig för att skriva, men vad var det nu då?
Jag är rädd att jag har glömt det, lika som att jag glömde religions boken i skolan. Inte bra, inte bra alls, Ylva kommer att bli arg!
Men det är smällar man får ta, Ylva får bli arg om hon vill, men jag är glad!

Jag och Agnes har funderat, varför blir man så torr på vintern? Och varför är vissa kroppsdelar känsligare än andra? Till exempel händerna, men inte hela händerna utan mest bara knogarna. Och benen! Benen är också nästan alltid torra. Knas!

Jag kanske vet varför jag är glad idag ändå, jag kom just på att Gode skickade ut oss från klassrummet arg som ett bi för att hon inte fick igång Tvn. Tack Gode, du gjorde min tisdag!
Nåja, jag ska inte trötta ut de få stackars läsarna mer.