Massor av beslutsångest

Before the fall;)

Gårdagen var bra. Jag fick ett oväntat och hastigt besök av Marta igår, det var trevligt, men hon stannade inte så länge.
När jag som bäst stod i hallen och sa adjö till Mart dök Carolina upp.

Efter att hon hade roat sig med Tiger Lou en stund och jag hade låtit maten smälta gav vi oss ut på jakt efter sötsaker, Carolina var ledsen för att hon inte hade fått tårta tidigare på jobbet.








På vägen till affären började vi fundera på att våldgästa Amandas studsmatta eftersom vi visste (trodde) att varken hon eller någon annan i hennes familj var hemma. Vi kom fram till att det var för långt att gå (det var väl tur Amanda? Tänk om ni tittat ut och sett oss studsa på er matta).
Vi gick hem till mig istället och fikade på asiatiskt vis på golvet.








Carolina ville som vanligt absolut att jag skulle spela och sjunga för henne, så jag gav efter ännu en gång.
Resten av kvällen spenderades med söt svartvit film och vegetarisk sallad.


När Carolina någon gång mitt i natten (tror jag) började prata om en tredje kopp te tyckte vi båda två att det var bäst att hon begav sig av hemåt.

I mitt hjärta

Jag är inte deras största fan, nej jag ska vara ärlig, jag är inte ens bland de främsta.

Skivorna har samlat damm och affischen ligger sedan länge ihoprullad i garderoben. Vi gled ifrån varandra någon stans längs vägen. Tonerna av Main Offender slutade gnaga i min hjärna och
nya band tog platsen närmast mitt hjärta.

Men trotts de fyra år(!) som nu har gått och trotts allt som hänt sedan dess kan kärleken till dem inte dö!

från rockfoto.nu
Kärleken till er kan aldrig dö

Lata sommardagar

Igår kröp jag runt på mina bara knän i trädgården och fotade alla möjliga saker... En fjärilMammas blå blommor

Smultron

Slöa sommardagar

Okej, det kanske kan vara dags att underrätta mina trogna läsare (Amanda och Carolina?) om de senaste dagarna i mitt liv.

Tja, det händer inte så mycket det kan jag ju börja med att säga, alldeles för många dagar har jag gått i pyjamas när jag sett mammas bil komma inrullande på gården efter jobbet.

Men i onsdags lurade i alla fall mor, far och bror med mig ut för att paddla kanot. Det var himla trevligt faktiskt, jag och David var riktigt duktiga på det där. Snabbt och tyst gled vi fram som pirater över vattnet. Vi hade riktigt roligt han och jag.
När vi hade kantrat mamma och pappa för andra gången fick vi möte av fem andra kanoter som glatt hälsade med: ”Ohoj sjögurkor!”
Sen tyckte jag och David att det var dags för ett dopp och vi försökte hitta någonstans att bada, det gick sådär.
Jag föreslog en brygga framför ett öde hus, men då fick bror min någon slags flashback från en film med namnet "sista färden" och ville inte stanna där. Jag försökte hålla ögonen öppna efter sandstränder, men mamma och pappa hävdade att det inte var så vanligt med sånna i vildmarken.
Nåja, vi kom i land tillslut och sedan var det bara att paddla de 5km tillbaka igen, vilket inte alls gick lika lätt eftersom vi hade motvind hela vägen.

(bilderna är från öland, inte från där vi paddlade)

Igår spenderades eftermiddagen på stan med Carolina, det var trevligt som vanligt, men jag var så fruktansvärt trött efteråt att jag bara satt på Carolinas golv och skrattade. Jag blev inte ett dugg piggare av teet sen heller.
Men nu vet vi i alla fall hur texten till Rock around the clock går;)

Nu är de äntligen hemma igen båda två!
Tack för att ni finns!

Packer Hummingbird

Nå, vad ska jag säga? Jag säger som Amanda: Annie din favoritsysselsättnig måste vara att starta band!

Ja, det är så sant min vän, men den här gången ska det bli bätte, inte som de 6 eller 10 banden innan.

Packer Hummingbird!

Det där var bra dagar!

Carolina, kom hem!

Ja, då var det bestämt.
Inget Arvika för Annie.
Jag kan inte annat än tro att det ändå var meningen att jag skulle åka. Ni känner mig, och ni vet hur jag är, det är någon mening med allt och det ena leder till det andra. Men tänk om jag valde fel denna gång? Det är inte helt omöjligt. Det finns två sidor, då måste den ena vara rätt och den andra fel. Men hur ska jag veta att det jag valde var rätt? Vilket jag ju troligtvis inte gjorde.
Nåja, jag tänker inte sörja över att jag inte åkte, jag valde det ju själv!

Jag svalde alla mina stoltheter, hörde av mig till någon jag lovat att inte höra av mig till mer, jag gjorde annat dumt också.
Men i hjärtat vet jag, eller tror jag att jag vet, att jag från början varit tveksam.
Jag vill bara inte känna att jag missa något här i livet. Jag vill inte tänka tillbaka när jag bli gammal på att jag aldrig var på någon av de STORA festivalerna.
Men livet är inte över än, jag får fler chanser… hoppas jag.

Peace and Love är kärlek

Då var man hemkommen. Jag saknar p&l redan. Torsdagen och fredagen var helt underbara! Lördagen tänker jag däremot inte säga något om, inte ett knyst.

På torsdagen kom jag och Amanda inklampande till faster med all vår packning. Jag fick en nyckel med en gris på, och sedan var det bara att ge sig av. Trots att Karin hade visat oss massor av gånger hur vi skulle gå så gick vi ändå fel, vi skulle ju inte gå över gatan ju! Men tillslut så kom vi rätt i alla fall. Vi hämtade ut våra gula armband och våra röda tröjor och begav oss sedan till kupolen för ett par timmars klädprovning, leksakstittning, glassätande och toajakt.
Sen var det dags för torsdagens höjdpunkt: Tiger Lou! Vi blev totalt förälskade i Pontus bakom trummorna och fick sedan en lång pratstund med honom och Rasmus, autografer och kort på dem fick vi också.

Sedan gick, eller flög, vi bort mot campingen och Henriks tält (jag mins faktiskt inte hur vi tog oss dit längre). Där tror jag vi slog oss ner en stund innan vi begav oss till McDonald’s.
Jag beslutade mig för att gå på ännu en killtoa, den här gången gick det inte lika bra som det gjort tidigare. När jag klev ut genom dörren stod det en kille utanför och tittade skumt på mig, sedan tittade han över axeln, och på en hundradels sekund flög tankarna genom huvudet på mig: ska jag vända tillbaka in igen och snabbt låsa dörren? Ska jag le finurligt och säga att det var sådan kö hos tjejerna? Eller ska jag helt enkelt titta på honom som om han var den galna och inte jag?
Det slutade med att jag låtsades som att jag hörde hemma där och gick förbi killen utan ett ord.

På fredagen var det jobb som gällde, tillslut. Först träffade vi Generalen och det var tur, för han gjorde verkligen festivalen så mycket bättre för oss.
På fredagen var det faktiskt riktigt roligt att jobba, vi blev bjudna på massor av efterfester och jag vet inte hur många som frågade om jag ville dricka ur det sista i ölburken, cidern eller vintetran, jag fick också en del förfrågningar om jag kroppsvisitation. Jag svarade att de inte behövde kroppsvisiteras eftersom de hade så tajta byxor att man såg allt igenom dem och att de på överkroppen enbart var iförda hängslen.
När vi tillslut smet från jobbet träffade vi på generalen och hans vän och efter några timmar vågade Amanda tillslut skicka sms till honom för att höra om han ville umgås sed oss. Det ville han. Vi såg lite Mando och sedan hamnade vi backstage på Essex Green.
Vi hade hur kul som helst.

Till en början även på lördagen…

Nåja, ni kan alltid läsa Amandas blogg för att få det utförligare eller kolla in hennes bilddagbok.

Road Trip

Finns det något härligare än att vakna till och se solen gå upp över hustaken i Göteborg? Jag har svårt att tro det. Allt jag kände var bara ren lycka. Att jag några timmar senare blev väckt av byggjobbarna utanför fönstret gjorde mig ingenting. Jag var bara glad över att få slå upp mina blå och höra någon på bred göteborgska förkunna att det inte finns något bättre än att fiska torsk. Jag satte mig upp, drog undan rullgardinen och tittade ut över innergården som så många gånger förr, men det var länge sedan nu.

Nåja, det där var ju trots allt början till slutet av vår road trip. I själva verket var första övernattningen i en liten stuga i Oskarshamn. Den natten sov jag nästan inte alls, det var för varmt, sovsäcken prasslade och jag är inte (längre) van att dela rum med någon annan.
Dagen efter hamnade vi på Öland, det blåste tyvärr alldeles förfärligt mycket, men det var fint och vi hade väldigt roligt. Tredje dagen var det Blekinge och Skåne som gällde och det var jätte bra. Vi åt thai mat i Karlskrona och körde, nästan, vilse i Ystad. Och den fjärde, femte och sjätte dagen var det som jag redan nämn Göteborg som hägrade.

Jag måste säga att jag har haft jätteroligt och det var länge sedan jag skrattade så mycket och sjöng, det finns inte så mycket annat att göra när man åker bil flera timmar om dagen.
Jag var väl lite tveksam till road trip med mor och far till en början, men den blev tillslut helt oslagbart (men jag får erkänna att jag saknade David och Simon hur mycket som helst).