Ja, då var det bestämt.
Inget Arvika för Annie.
Jag kan inte annat än tro att det ändå var meningen att jag skulle åka. Ni känner mig, och ni vet hur jag är, det är någon mening med allt och det ena leder till det andra. Men tänk om jag valde fel denna gång? Det är inte helt omöjligt. Det finns två sidor, då måste den ena vara rätt och den andra fel. Men hur ska jag veta att det jag valde var rätt? Vilket jag ju troligtvis inte gjorde.
Nåja, jag tänker inte sörja över att jag inte åkte, jag valde det ju själv!

Jag svalde alla mina stoltheter, hörde av mig till någon jag lovat att inte höra av mig till mer, jag gjorde annat dumt också.
Men i hjärtat vet jag, eller tror jag att jag vet, att jag från början varit tveksam.
Jag vill bara inte känna att jag missa något här i livet. Jag vill inte tänka tillbaka när jag bli gammal på att jag aldrig var på någon av de STORA festivalerna.
Men livet är inte över än, jag får fler chanser… hoppas jag.