Västerås

Dags att ta tag i saken.

På onsdagen, nästan innan solen hunnit stiga över taken, vaknade en flicka med ett leende på sina läppar. Hon vaknade med värme i kroppen men med något som liknade smärta i hjärta och själ. Det var inte svårt att stiga upp den morgonen, det var som att någon bar henne upp ur sängen, hon gjorde alla sina sysslor som i trans.
Vännen knackade på dörren klockan 7 men flickan höll alla sina känslor inombords hela vägen till Fagersta. När de klev upp på den grå perrongen kunde flickan inte hålla sig längre, hon berättade hela historien utan att andas, ja hela vägen till Västerås ältade hon sin berättelse, hon sken som solen av glädje.

De båda vännerna slog sig ner i en park, med tappade hakor tittade de på en karl som gjorde morgongymnastik mellan ekarna.
Sen bar det av mot staden. Efter att ha vandrat runt ett par timmar köpte sig vännerna var sin sallad och återvände till parken för att avnjuta sin måltid. En sliskig stockholmare försökte fånga deras intresse, men gav snart upp efter att flickorna skrattat åt hans naivitet. Vännerna avvisade honom vänligt men bestämt genom att visa honom vägen till staden.
Flickan bytte, mitt i parken, om till ett nyinköpt linne, och sedan följde ytterligare ett par timmars hattprovande och klingande skratt. När humöret sjunkit begav de sig till systrarna Eriksson för att få sig en kopp te.






Vännen var missnöjd över sitt hår som inte längre var korpsvart, hennes spontanitet fick henne att besöka en barberare denna eftermiddag.
Medan vännen satt i stolen begav sig flickan på toalettjakt. Flickan hittade en toalett som såg lovande ut, hon plockade fram sitt mynt och stoppade det i automaten, som ett djur fick hon slita för att få slanten att gå i, men när hon väl lyckades ville dörren inte gå upp. Förargad tittade hon i sin portmonnä och insåg att toaletten just lurat av henne sin sista slant.
Med bestämda steg och nedslagen blick vandrade hon sedan tillbaka till barberaren där vännen satt med färg i håret.


Flickan satte sig ner och läste en tidning, när hon tittade upp stod vännen där, svartare än natten och ville vandra vidare.
De båda vännerna svävade fram över gator och torg på väg mot hemstaden sju mil norrut.