Bara för att uppdatera

Jag har inte så mycket att skriva. Jag har i alla fall kommit hem från körlägret nu. Vi hade ganska kul där måste jag säga, även om själva sånggrejen var hur svår som helst för stackars Annie...

Det blev ingen Västerås idag på grund av snöstormen och inget Uppsala på torsdag. Men jag ska försöka få ett bra lov ändå!

Pelle igen

Pelle, bara du kan göra det så bra! Bara du!

Kärleken till dig kommer aldig dö

(inte min bild)

Gitarrlektion med Kenneth

Sitter i skolan, det regnar, jag vill inte gå ut, men jag måste...
Det är dags för en av veckans höjdpunkter, gitarrlektion med Kenneth.
Alltid när jag sitter nere i den tomma korridoren med en fläckt som surrar konstant, undrar jag varför jag är där.
Jag började 5 år för sent, och jag lär aldrig bli någon Jimi Henrix, oftast har jag inte ens tränat på låten jag fått i läxa, jag spelar de gamla vanliga Cardiganslåtarna som jag förenklat i stället.

Men varje gång är det samma sak när Kenneth kommer nerhoppande för trappan, man blir glad över att få spela. Man blir glad trotts att man glömt plektrumet så många gånger att han inte ens frågar om man har det med sig längre. Man blir glad fast man skämms över att man inte kan mer än man kan.
Man blir glad fast han inte frågar om man gjort läxan när man faktiskt har gjotr den.
Man blir helt enkelt glad av gitarrlektioner med Kenneth.

Jaha vad ska man skriva idag? Något borde man skriva, det är dags.
Jag har inte gjort så mycket i helgen, men jag borde ha pluggat.
Jag åkte hem till Carolina i stället.
Efter ett tafatt försök att göra något vettigt tyckte Carolina att jag skulle rita av snyggingen på hennes bok. Det gick dåligt och snyggingen blev en vindögd gubbe.

Vad kan jag mer berätta?
Veckorna går fruktansvärt fort nu för tiden. Jag hinner inte med allt jag ska göra och jag hinner inte med mig själv. Jag är rädd för att tiden går så fort. Jag är rädd för vad som händer sen. Kanske går tiden ännu snabbare bara för att driva med sånna som mig, som vill att tiden ska sakta ner. Men tiden saktar inte ner.
Den går snabbare och snabbare hela tiden, ju äldre man blir.
Jag är snart 19.

I guess this is growing up

Ja, jag känner mig ganska så vuxen faktiskt.
Inte bara det att jag känner mig ganska gammal i skolan, färdig med skolan och längtar bort från skolan.
Inte heller det att jag har röstat för några veckor sedan.
Utan nu har jag även mitt körkort, dock bara en liten skrynklig lapp i plånboken än så länge...
(Men jag lovar att det är den bästa lilla skrynkliga lappen som ligger där)

Ibland är allt lite jobbigare än andra dagar. När man tappar bort en uppgift som man faktiskt var ganska nöjd med, och på grund av det inte riktigt kan koncentrera sig på att plugga till ett prov. Då blir man först arg och sedan lite mer ledsen, för att till sist bli väldigt trött. Men man kan inte sova för man har för mycket man borde ha gjort i huvudet.

Slutsats: Jag kan inte plugga psykologi för att jag är upprörd över att Shakespeare-pappret är borta, och jag kan inte skriva om Shakespeare grejen för jag måste plugga psykologi. OCH jag kan inte sova för jag är stressad över att jag varken har pluggat till provet eller har en uppgift att lämna in… idag är allt lite jobbigare än andra dagar…