Det måste vara värt en blogg...

Hittills har inte mycket under lovet blivit som jag planerade det.
Jag skulle ha varit på resande fot mest hela tiden, så blev det inte.

Däremot har jag gjort min första pumpagubbe någonsin, och det måste väl vara värt en blogg?
Carolina skulle ha kommit och hjälpt mig så att allt gick rätt till, men eftersom det var snöstorm kunde hon inte komma hit, och jag kunde heller inte åka till henne. Jag fick göra så gått jag kunde själv helt enkelt.

Det var lite svårare än jag räknat med att få ut allt elände som fanns i pumpagubbens huvud. Jag hade hoppats på att jag bara skulle behöva vända honom upp och ner, sen skulle alla kärnor bara välla ut över bordet som en fors av pumpafrön. Så enkelt var det inte.
Jag fick ut det mesta tillslut i alla fall.



Jag valde att göra en ganska glad pumpagubbe med bara en tand, han var ju så liten ( ”jag kan inte tänka mig att en pumpagubbe i hans storlek har hunnit få fler än en tand” förklarade jag för mamma).

Jag blev ganska så nöjd, det var ju trots allt mitt första försök.

Nu står min bebispumpagubbe på trappen och hälsar alla välkomna.