Ja, idag var då den stora dagen för Zoe, dagen då hon lämnar Sverige. Det var många tårar som fälldes vid stationen, och jag måste i ärlighetens namn säga att även mina ögon blev dimmiga mellan blinkningarna. Detta kanske låter hårt, jag vill inte att ni ska tro att jag är en kallhjärtad person, men mina tårar föll inte för att Zoe åker hem. Zoe och jag kom aldrig varandra nära, vi pratade mycket lite med varandra under året, mestadels mitt fel kan jag tro. Så varför föll då mina tårar? De föll för Zoe och de föll för Lina. Att se de kramas på stationen gjorde att det knöt sig i magen på mig.

Jag tänker på er båda nu!