Okej, ni som känner mig tror att jag inte gillar barn. Men faktiskt så tycker jag att de är ganska söta… ibland! När de sitter och filosoferar om livets alla stora frågor, och säger saker som att stenar kommer upp ur jordens mitt, då vill man bara klappa dem på huvudet och säga: gulligulligull.
När man ligger på gräset och fotar och plötsligt märker att 5 småttingar står bakom en, för blyga för att säga något, men med 5 påskkort i deras små händer, då bjuder jag dem gärna på godis.
Men när de sitter längst bak i bussen och skryter om vem som har ätit äckligast saker, och kastar tidningspapper i huvudet på människor de inte känner, då är de inte alls lika söta längre.
Men allra värst är de ändå när de skriker, och det gillar barn…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åh, jag skriver under på din syn på barn. muy bien
Ojoj, varför denna barn-blogg mitt i alltihopa? Haha, men rätt underhållande iaf. Fast det har inte varit några påskkärringar här än! :O
Skicka en kommentar