Why bother? It's gonna hurt me.

Jag tycker inte om den här känslan. Jag känner den allt för väl.
Maktlöshet.
Ett par knapptryckningar av dig, och allt är bra igen. Jag vet att det inte händer, men jag hoppas, jag önskar och jag längtar.
Jag kollar mailen varje dag. Ingenting. Det kommer fortsätta vara ingenting.
Men jag hoppas.
Jag önskar.
Jag längtar.
Om någon vecka är det bra igen, jag vet. Men tiden dit är jobbig. Känslorna måste gå över. Tänk på något annat. Lite action i mitt liv vore inte så dumt. Men sluta hoppas nu, sluta önska och sluta längta. Det händer inte. Inte för mig.
Maktlöshet.
Bollen är hos dig. Du har antagligen redan dragit ur proppen och låtit luften sippra ut. Men kan du inte tala om det då, snälla?
Så slipper jag hoppas, önska och längta!

Why are you so far away from me?

I need help and you're way across the sea