Look around, there's no one else left!

Idag börjar skolan igen. För alla utom mig (och er andra som fortfarande är kvar).
Idag är också dagen då många av mina käraste vänner flyttar. Min soldat är på väg långt bort och det känns redan nu. Det känns tomt. En soldat mindre i vår tvåmannade armé.

Jag är också påväg bort, längre bort. Jag orkar inte ens skriva om mina känslor inför den 29 augusti. Det blir nog bra. Men tänk vad skönt det skulle vara om jag inte tänkte så mycket, bara lät det hända. Ena dagen Avesta, andra dagen Paris. Swish bara, inga tårar, inga tankar.

Det ska lösa sig med bostad också. Jag tror det gör det. Får jag ingen lägenhet tänker jag bo i en familj. Men det kommer inte behövas. Om två veckor sitter jag i min lägenhet. Min lägehet i Paris. Hoppas jag.