Hade jag aldrig satt upp min fot på stolen just vid det tillfället hade det aldrig hänt. Ett långsamt utdraget ratch och sen var allt över.
Chocken färgade mitt ansikte och pulsen blev högre.
Mina kära byxor! Mina kära, kära byxor!
Ett offer för människans fel och brister blev de. Men jag ska bevara dem i ljust minne till den dag då jag deras väg ska vandra!
Annie skickar bilden till Carolina och säger att hon ska få se på ett elände. När hon ser bilden utbrister hon: "Ett stort ass!?"
Amanda försöker trösta stackars Annie som just förlorat ett par byxor och därför är ganska sårbar:
"Annie, du är kvinna, du måste ha stor rumpa för att fungera!"
Mina vänner är så deltagande i min sorg...
6 kommentarer:
åh jag lider med min vän och hennes stora ass
Hallådär! Jag försökte faktiskt vara snäll när jag sa att vi hade samma storlek! :O
Jag tycker det verkar ganska praktiskt såhär när vårvärmen slår till. Nu blir det ju svalt och skönt!
BLOGGA ANNIE! för du har väl kommit över byxorna nu va?
Haha, Henrik! Mina vänner sa idag: "Henrik har ju aldrig tidigare kommenterat din blogg, men nu när det handlar om rumpor, då slår han till!" :P
Du vet vad jag sa om pojkar...
Skicka en kommentar