De trasiga byxorna (del 2)

Just som jag kommit på ett väldigt fint sätt att tacka mina trasiga byxor, och ge dem ett värdigt farväl, hände det som inte fick hända…

Mina byxor skulle få följa med mig till Arvika och där skulle de få leva livet i fyra dagar och när de kom hem igen, ja då skulle soptunnan vänta. Det skulle ha varit kanon, jag hade kunnat rulla mig i lera (om jag hade känt för det) utan att behöva oroa mig för byxorna Och byxorna i sin tur skulle verkligen uppskatta att få göra sådant som vanliga byxor vanligtvis inte gör.

Men mina byxor måste vara födda under en ond stjärna, för igår sprack de ännu mer. Hålet är nu så stort att, ja, att hela skinkan skulle kunna tränga sig ut den vägen…

Mina byxor ser nu endast ut som en trasa.
Ni ser min förtvivlade min va!?

Sommarnätter

Kanske är det på tiden att skriva något nytt.

Fredagen spenderades hemma hos Hanna, med trevligt sällskap och en varm, i alla fall ganska varm, pool. Vi badade, grillade, spelade, pratade och hade det allmänt trevligt!

På lördagen var det Amanda-promenad som gällde, till en början i alla fall. Och som vanligt blev vi tutade på av en hel hög okända människor, detta händer varje gång.

På kvällen blev det sedan fest hos Alex och ännu senare cykeltur till den där sjön som jag har glömt bort vad den heter. Det blev nattbad för alla utom mig: Nepp, jag tänker INTE bada!
Natten fortsatte med film för Amanda och de andra, medan jag cyklade ensam genom Skogsbos gator i den varma sommar natten.

En sommardag

Det är faktiskt sant, det är sommar nu!

Sommar sommar sommar!

Jag och Carolina somrar oss i parken!:)

Jag tycker i alla fall att Carolina är riktigt snygg i sina brillor!
Back to the 70's, baby;)

Sommaren gör sig i svart vitt med!

En främling utan namn

Jag satt på ett staket, det var sommarens allra första natt. Jag hörde musiken spelas långt bortifrån, och jag kände vinden, sommarvinden.
Plötsligt stod han bara där: Är det hit de ensamma själarna går? frågade han.
Ja, svarade jag, det är här vi hamnar.
Är det en kille du sörjer? Någon som försvunnit här i kväll?
Nej, honom har förlorat för länge sedan!
Han log, och jag förstod att han förstod, vi förstod varandra rätt bra tror jag!
Han var också ledsen, besviken på kvällen, precis som jag.
Sen var allt över, jag hade beställt skjuts och den väntade på mig nu.
Är du från Avesta? sa han.
Ja.
Då kanske vi ses.

Bal tankar

Bal, bara ordet känns skräckinjagande.
Ja, så tyckte jag enda fram till jag fick se årets treor på väg till balen.
Jag måste erkänna att gårdagen fick mig att tänka om. Balen är en once in a life time upplevelse och hur skulle det kännas att sitta där på ålderns höst och skrika in i mina bordsgrannars höraparater att man aldrig har haft en balklänning på sig?

Så jag har kommit fram till att jag, trotts allt, ska gå. OM jag hittar en date, vill säga, vilket känns lättare sagt en gjort.
Vem skulle vilja gå med mig?
I värsta fall (eller kanske bästa, jag har inte bestämt mig än) kanske jag improterar en date från tyskland! ;)

Nej, men allvarligt nu: om det är så att det sitter någon hemlig beundrare där ute i internet-rymden som känner att den vill gå på bal med mig om ett år, så kan den ju höra av sig när det börjar närma sig:p

Birka

Jaha, då har man fått i uppdrag att blogga igen då! Gårdagen var minst sagt omtumlande. Som vanligt hamnade jag och Carolina inte med den övriga klassen på bussen. Men vi fick roa oss med att lyssna på några totalt iq-befriade människor som satt bakom oss.
Citat 1
Person 1: I morgon ska jag gå tipspromenad. Det är PRO som har satt upp frågorna.
Person 2: Va!? Varför då? Är inte det sånna där alkoholister?

Citat 2
(det står en trana i skogsbrynet)
Person 1: TITTA!
Person 2: Åh, vad häftigt!
Person 1: Det är en stare, ju!

Ja, jag skulle kunna göra listan av citat längre, men jag vill inte få dem att framstå ännu dummare.

Jag

Jaha, sen skyndade vi oss på båten, jag, Johanna, Michelle och Carolina, allt bara för att få sitta ute på båten i stället för inne.
Dessvärre skulle alla barn (som var i rätt ålder för resan: 6-8 år) sitta där ute också.
Och som vi alla vet är det hur roligt som helst att spotta drick yoghurt i motvind. När man väl har testat en gång så måste man ju göra det 25 gånger till, bara för att se att det verkligen ÄR så att spottet flyger i vindens riktning.

Vandalisering av båten

Ja, vi blev dränkta nästan allihop, och efter att vi flyttat längst bak på båten och Magnus ändå fick spott på sig fick Michelle nog! Hon skällde ut både barn och lärare: ”… och dessutom har vi fått spott på oss nästan allihop!” på det svarade lärarna: ”vi vet”. Efter att ha ägnat resten av resan åt att försöka torka bort spott från både från mig och andra kom vi tillslut i land, thank God!

Väl på Birka var det svinkallt, lika kallt som på båten nästan. Vi fick vänta en timme (?) innan guidningen tillslut började.
Birka var en besvikelse även denna gång… jag har lite svårt att se det vackra i ett par högar som det ligger lik i. Men det fanns ju fyra pinnar nerstoppade i marken för att visa var vikingarna (som var 1% av befolkningen) höll hus, förståss. Där tog de bort ännu mer av vikingaromantiken, 1% av befolkningen bara!
Nåja, det som räddade resan var i alla fall guiden! Han hade så underbar röst och dialekt! Jag ville aldrig att han skulle sluta: prata mer snälla! bad jag inne i mitt huvud. Undrar hur gammal han var? Antagligen för gammal? Men inte trodde jag att en arkeolog kunde se ut som och prata som han gjorde.

Sen var det ytterligare 1,5 timmars båtfärd (med samma barn, men inomhus), en snabb vända på Buttriks för att köpa present, och sedan springa iväg till bussen för en 2 timmars resa hem.
Jag och Johanna på bussen hem

Dagen var alltså en 7 timmar lång resa (4 timmar buss, 3 timmar båt) och en underbar timme guidning.

Sen skyndade jag och Marta oss hem för att slå in paketet och sedan iväg till Sara. Där bröt huvudverken, som legat på lur hela dagen, ut på riktigt. Jag var torr, och tråkig hela kvällen, men vad ska man göra när man håller på att gå i bitar? Åkte hem först gjorde jag också, förlåt Sara!

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att hon är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att hon är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kanske jag kommer över det

Mina vänner säger vakna upp Och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill ju ha dig nu
Dom har ju väntat på det här

Det var en gång det var en fest
Och jag gick med nån för att han påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen


Orginal: Håkan Hellström

Panik med mera!

Shit, var tog tvåan vägen? Det var ju alldeles nyss som jag och Marta satt i Karlbergsparken och disskuterade det nya schemat och undrade hur året skulle bli. Nu sitter man här, med minnesförlust från de gångna månaderna. Jag kommer knappt ihåg vad som har hänt under treminern. Var det verkligen den här hösten fransmännen var här?
Det känns som att jag blivit så mycket äldre på ett år, och jag tror att jag är mer jag nu än vad jag var när jag gick i ettan. Jag hoppas det i alla fall.

Men även om jag är jätte glad över att det snart (så snart att jag nästan kan ta på det) är sommarlov, får jag lite panik. För det första har jag inte lyckats med allt det jag hade hoppats att jag skulle lyckas med under året. Och för det andra tar jag studenten om ett år. Vad ska jag göra sen? Och VEM ska rädda mig då? Jag vet hur jobbigt allt kommer att bli! Usch!

Jag lovar mig själv en sak: Jag måste komma på en plan över vad jag ska göra när jag tagit studenten! Jag tänker inte sitta hemma och uggla, det är ett som är säkert!