En främling utan namn

Jag satt på ett staket, det var sommarens allra första natt. Jag hörde musiken spelas långt bortifrån, och jag kände vinden, sommarvinden.
Plötsligt stod han bara där: Är det hit de ensamma själarna går? frågade han.
Ja, svarade jag, det är här vi hamnar.
Är det en kille du sörjer? Någon som försvunnit här i kväll?
Nej, honom har förlorat för länge sedan!
Han log, och jag förstod att han förstod, vi förstod varandra rätt bra tror jag!
Han var också ledsen, besviken på kvällen, precis som jag.
Sen var allt över, jag hade beställt skjuts och den väntade på mig nu.
Är du från Avesta? sa han.
Ja.
Då kanske vi ses.