Panik med mera!

Shit, var tog tvåan vägen? Det var ju alldeles nyss som jag och Marta satt i Karlbergsparken och disskuterade det nya schemat och undrade hur året skulle bli. Nu sitter man här, med minnesförlust från de gångna månaderna. Jag kommer knappt ihåg vad som har hänt under treminern. Var det verkligen den här hösten fransmännen var här?
Det känns som att jag blivit så mycket äldre på ett år, och jag tror att jag är mer jag nu än vad jag var när jag gick i ettan. Jag hoppas det i alla fall.

Men även om jag är jätte glad över att det snart (så snart att jag nästan kan ta på det) är sommarlov, får jag lite panik. För det första har jag inte lyckats med allt det jag hade hoppats att jag skulle lyckas med under året. Och för det andra tar jag studenten om ett år. Vad ska jag göra sen? Och VEM ska rädda mig då? Jag vet hur jobbigt allt kommer att bli! Usch!

Jag lovar mig själv en sak: Jag måste komma på en plan över vad jag ska göra när jag tagit studenten! Jag tänker inte sitta hemma och uggla, det är ett som är säkert!