Förvirring

Jag träffade någon i helgen som fick mig att må så bra. Jag vet inte varför, men så fort jag tänker tillbaka på kvällen fylls jag med glädje. Jag vet att det är otroligt fel, jag är äldre och vi är antagligen totalt olika. Det är inte kärlek, bara en stark känsla av att vilja träffa denna person en gång till.
Varje gång jag mött honom har jag hoppats att han ska heja.
Det gör han inte.
Inte jag heller.Men jag får ingen chans att göra det heller.

Ledighet

I fredags var det det sista avsnittet av Six Feet Under, vilket i och för sig var väldigt sorgligt. Jag kommer att få abstinensbesvär eftersom jag följt programmet i flera år. Jag vill inte att det ska var slut nu! Fast å andra sidan, fler säsonger hade bara gjort det tjatigt, och det hade blivit jobbigt. Jag får hålla mig uppe genom att se repriserna som går på 2an just nu, visst jag har sett dem förr, men vad ska man annars göra?

Six feet under

Lördagen spenderade jag med Amanda på två olika fester. Den första var (förlåt Johanna) inte särskilt rolig, så vi drog vidare till Rasmus vilket var hur kul som helst! Jag trodde inte att det skulle vara det eftersom jag inte kände en själ utom Amanda, och som ni alla vet är jag en väldigt asocial krabat. Men de okända människorna var otroligt trevliga och öppna så de fick mig att känna mig välkommen från första stunden jag gick in genom rummet.
Tack för i lördags Amanda och pojkarna :p

På söndagen blev jag väckt klockan 8 av att mamma kom instormande i mitt rum med en hög tvätt. Eftersom jag ändå var vaken kunde jag lika gärna traska upp. Runt två dök en ovanligt ljusklädd Carolina upp och förkunnade att hon dagen till ära hade tagit på sig vårskjortan.
Efter en glasspromenad och ett möte med 8 livliga hundar och deras respektive hussar och mattar bestämde jag mig för att lära Carolina att spela gitarr. Men det var lättare sagt än gjort:p
”Mina fingrar är inte gjorda för sånt här” och ”Titta Annie, det är skåror på mina fingrar” klagade hon.

Musik för mina öron

There’s no way that I could possibly forget him

like he got me and forgot me

no one wants forever anymore

cause no one dares to try

no one wants endeavour like before

Laurel Music- No One Wants Forever

Inga vackra studiobilder:(

Jag är så ledsen, så ledsen! Vi var i studion igår, Carolina och jag. Men cd:n fungerar inte hemma hos mig. Åh, allt är förgäves! Jag kan inte ens se de fina korten.. Så till er som vill se hänvisar jag till min vän: goodmorningblog-carolina.
Allt är inte förgäves, vi hade himla trevligt under timmarna i studion. För oss som kan roa oss i timtal genom att fota oss med digital kameror är det som en dröm att faktiskt få vara i en riktig studio!
Nåväl, jag ser fram emot att se alla bilderna…

Ska det vara helt omöjligt att få ett jobb!?

Förstår de inte vilken oerhörd uppoffring en liten blyg flicka som mig gör när hon ringer?

Jag står framför spegeln och övar gång på gång på gång, innan jag slutligen vågar lyfta telefon luren. Jag slår numret för att sedan snabbt slänga på luren, blundar en stund och tar sedan upp den igen. Slår numret ännu en gång och hoppas att jag ska komma ihåg vad jag ska säga den här gången, helst utan att stamma.

”Hej, Jag heter Annie och jag tänkte höra om ni behöver någon som jobbar åt er i sommar?”
”nej, vi tar inte emot några i år!”
”nej, det är redan fullt!”
”nej, vi behöver ingen!”

Självförtroendet sjunker 1dm varje gång någon ”vänligt” men definitivt bestämt tackar nej. Jag är just nu 1.07m lång, jag krälar på backen och ber: ”snälla ge mig ett jobb!”
Ingen ger mig ett jobb. Inte idag, inte igår, och troligtvis inte i morgon heller.

Ska det inte räcka med att man är socialt handikappad när man är blyg, ska man behöva vara arbetslös också?
Svaret är ja. Sådana som mig får inget jobb. Sådana som mig är samhällets lägsta skikt.

Annie's Angle

Vad är det egentligen för väder i samhället idag? Det är sjunde mars, då ska det inte vara tolv meter snö och tjugo minusgrader när man slår upp de blå. Det ska var nollgradigt, snön ska droppa från taket och man ska flyga upp ur sängen för att man tyckte att man hörde en fågelton.
Jag vill ha vår och värme.
Jag klarar inte av det här vädret,
jag är inte gjord för dessa dar. Det är för kallt för mig i dalarna. Inte ens älg-strumporna värmer ordentligt.
Watch me going mad!

Nå ja,
för att värma upp min frusna själ tänker jag därför tillägna denna blogg till två vänner som till och med kan få

en kall marsdag att bli en bra dag!

Tack för att ni finns!
Vad skulle jag annars göra?






(det har smugit sig in 5 låtsnuttar i texten för den som vill leta:p)