
Jag träffade någon i helgen som fick mig att må så bra. Jag vet inte varför, men så fort jag tänker tillbaka på kvällen fylls jag med glädje. Jag vet att det är otroligt fel, jag är äldre och vi är antagligen totalt olika. Det är inte kärlek, bara en stark känsla av att vilja träffa denna person en gång till.
Varje gång jag mött honom har jag hoppats att han ska heja.
Det gör han inte.
Inte jag heller.Men jag får ingen chans att göra det heller.
1 kommentar:
Annie, Annie! Vi måste promenera!!
Skicka en kommentar