
Jag står framför spegeln och övar gång på gång på gång, innan jag slutligen vågar lyfta telefon luren. Jag slår numret för att sedan snabbt slänga på luren, blundar en stund och tar sedan upp den igen. Slår numret ännu en gång och hoppas att jag ska komma ihåg vad jag ska säga den här gången, helst utan att stamma.
”Hej, Jag heter Annie och jag tänkte höra om ni behöver någon som jobbar åt er i sommar?”
”nej, vi tar inte emot några i år!”
”nej, det är redan fullt!”
”nej, vi behöver ingen!”
Självförtroendet sjunker 1dm varje gång någon ”vänligt” men definitivt bestämt tackar nej. Jag är just nu 1.07m lång, jag krälar på backen och ber: ”snälla ge mig ett jobb!”
Ingen ger mig ett jobb. Inte idag, inte igår, och troligtvis inte i morgon heller.
Ska det inte räcka med att man är socialt handikappad när man är blyg, ska man behöva vara arbetslös också?
Svaret är ja. Sådana som mig får inget jobb. Sådana som mig är samhällets lägsta skikt.
2 kommentarer:
jag krälar på baken!
Förlåt mig! jag är dålig... kan inte ens stava till backen
Skicka en kommentar