Ledighet

I fredags var det det sista avsnittet av Six Feet Under, vilket i och för sig var väldigt sorgligt. Jag kommer att få abstinensbesvär eftersom jag följt programmet i flera år. Jag vill inte att det ska var slut nu! Fast å andra sidan, fler säsonger hade bara gjort det tjatigt, och det hade blivit jobbigt. Jag får hålla mig uppe genom att se repriserna som går på 2an just nu, visst jag har sett dem förr, men vad ska man annars göra?

Six feet under

Lördagen spenderade jag med Amanda på två olika fester. Den första var (förlåt Johanna) inte särskilt rolig, så vi drog vidare till Rasmus vilket var hur kul som helst! Jag trodde inte att det skulle vara det eftersom jag inte kände en själ utom Amanda, och som ni alla vet är jag en väldigt asocial krabat. Men de okända människorna var otroligt trevliga och öppna så de fick mig att känna mig välkommen från första stunden jag gick in genom rummet.
Tack för i lördags Amanda och pojkarna :p

På söndagen blev jag väckt klockan 8 av att mamma kom instormande i mitt rum med en hög tvätt. Eftersom jag ändå var vaken kunde jag lika gärna traska upp. Runt två dök en ovanligt ljusklädd Carolina upp och förkunnade att hon dagen till ära hade tagit på sig vårskjortan.
Efter en glasspromenad och ett möte med 8 livliga hundar och deras respektive hussar och mattar bestämde jag mig för att lära Carolina att spela gitarr. Men det var lättare sagt än gjort:p
”Mina fingrar är inte gjorda för sånt här” och ”Titta Annie, det är skåror på mina fingrar” klagade hon.