Dröm

Jag vaknade upp från en dröm i morse och önskade att jag aldrig vaknat. Vissa drömmar är trevligare än det verkliga livet och då önskar man att man aldrig vaknat upp mer.
Kanske döden är en enda lång dröm? Där himmelen är sådana drömmar som jag drömde i natt och helvetet är mardrömmarna som man vaknar upp kallsvettig från? Fast när man är död vaknar man förståss aldrig upp mer. Tänk om döden blir en evig mardröm?

Jag blev i vilket fall ledsen när jag vaknade och insåg att allt bara var en dröm. Jag vet inte ens vem drömmen handlade om, ingen Avestabo i alla fall, det kan jag ju tala om.

I alla fall så lyckades jag ta mig på bägge modevisningarna av själ som ni alldeles säkert vet eller kan räkna ut. Jag blev lite låg efteråt av olika anledningar.
Men jag tror att jag i alla fall ska bestämma mig (eller försöka intala mig själv) att den här fjortisförälskelsen är över nu. Det skulle aldrig fungera, det skulle aldrig gå.
Jag är den grå tjejen ni ser i skolkatalogen och säger: Hon, vem är hon? Henne har jag aldrig sett någon gång!
Och han, han är högt över taken….

Tänk om man levde i drömmen ändå :)